Stieg LARSSON
Hittade en bok av Stieg Larsson i min bokhylla.
Det händer både nu och då att jag hittar böcker där som jag inte läst. Ibland står jag i kassakön på Konsum och bläddrar förstrött i pocketböckerna. Då har jag garden nere och får lust att köpa, köpa, köpa. Och köper. Sedan hamnar boken först på köksbänken.
Den ligger där i väntan på att jag ska få tid att läsa den. Snart. Sedan en dag, förflyttas den in i bokhyllan, eftersom den ligger ivägen. Fortfarande har jag föresatsen att jag ska läsa den. Imorgon. När jag läst den där andra boken.
Sedan glömmer jag den. De ligger där och samlar damm, jag köper nya böcker som jag, förhoppningsvis, läser. Jodå, det har hänt att jag köpt samma bok flera gånger på det sättet.
Nå, till Stieg Larsson. En författare jag hört om. Män som hatar kvinnor. Som filmats. Jag har hört så mycket positivt om hans sätt att skriva, att han gör så bra personporträtt, att böckerna är så fantastiska.
Ledsen. Jag kan inte hålla med. Jovisst, jag läste boken till slut, ville få veta vad som hände, hur han skulle få till det på slutet. Men jag måste ju säga att min bild av människor runt mig är bra mycket djupare än de personporträtt stieg presterar. För mig är de ganska platta, känslokalla.
Och skildringen av männen som hatar kvinnor. Jag hade förväntat mig mer än en beskrivning ur de förnedrar. Jag hade velat få en inblick i varför. Inte bara att.
Likaså en av huvudpersonerna, Lisbeth Salander. Hon förblir ett mysterium boken igenom. En karaktär skapad för att vara udda. Skapad på ett sätt så hundra frågor uppstår. Skapad med nidbilden av hur det fungerar i samhället. En svartmålning. Liksom han svartmålar det mesta.
Dessutom har han ett pekpinneaktigt sätt att frossa i detaljer som jag har svårt att svälja. Men kanske, kanske är det det som gör en skildring levande för andra. Dock inte för mig.
En spännande intrig, förvisso, men mycket rinner ut i sanden, och slutklämmen … känns som ett bihang, något som är påhängt för att ge hämd och upprättelse. Men inte trovärdigt för mig.
Läs även andra bloggares åsikter om Stieg Larsson, litteratur, bok, recension,